Och din häst

Roxett

Under sommaren 2008 hade jag provat två storhästar tror jag det det va men jag var inte jätte taggad. Sen när Tobbe skadade sig i augusti blev det mer seriöst med hästletandet. 
Egentligen ringde vi på en annan häst men den var såld och så sa dom att hon hade två andra hästar som kanske kunde passa så vi stack dit.
Roxett var häst nr 2 av dom vi skulle kolla på. Jag fastnade direkt för henne, hon var väldigt pigg och nästan lite stressad men hon hoppade kanon och hade fint steg så det fick bli henne.
Måndagen den 8 september åkte mamma och en till iväg och besiktigade henne och eftersom hon gick igenom åkte hon med hem.
Jag kan inte säga exakt när det började gå fel men fel gick det tyvärr! I början var hon bara "tråkig" hon var inte slö men hade heller inte bjudningen jag ville ha. Vi märkte också att hon inte hade gått någon 110 hoppning eller LA dressyr som dom sa utan istället gått med föl.
Med tiden blev hon hemsk att leda, så fort hon blev rädd bara kastade hon sig på en och var helt knäpp på flera sätt. Vi märkte också att hon hade sadeltvång och hon började små resa sig när man hoppade upp. Hon gick inte heller att rida ut, då bara kastade hon sig runt på vägen. Någon gång blev hon rädd när jag tog av täcket så hon tränger in mig i hörnet i boxen och sparkar mot mig, som tur väl träffade hon inte.
Tillslut blev det så illa att jag inte ens ville röra henne, det går inte att förklara hur mycket jag faktiskt hatade denna hästen, det låter grymt men ärligt talat önskade jag nästan att hon skulle bryta benet eller något i den stilen så jag slapp det helvetet. Jag grät gång på gång och mitt självförtroende sänktes så långt ner på botten det bara går. Hade även kompisar som tyckte att hon verkade ju inte så svår, ingen av dom red mer än några varv i skritt.
Tillslut fick jag pappa till att lägga ut annons på henne men inget resultat, jag var även och provred en annan häst som vi funderade att byta med men det sket sig.
Sommaren 2009 lånade vi ut henne till en i klubben som skulle träna både hoppning och dressyr samt vänja henne vid att rida ut, men under hela sommaren tränade hon nog bara runt två gånger och red endast ut en.
Vilket fall så tog vi tillbaka henne till hösten, då var hon sådär "tråkig" igen, sen helt plötsligt en dag kastade hon sig när jag red och började stegra och bocka på stället, jag flög av, sadeln gled runt och hon fick panik och börjar jaga mig så jag får springa ut från ridbanan sen far hon runt säkert 30 varv innan hon lugnar sig och jag får tag på henne. Då bestämde jag mig för att aldrig mer sitta på den hästen!

Hon stod och jag var och jobbade i ett annat stall, ca två veckor senare var jag med dom på tävling och blev så himla sugen så jag bestämde mig för att ge henne en sista chans. Och vilken tur jag gjorde det.  Efter en stor mängd blod, svett & tårar så var hon äntligen hästen jag ville ha. Det gick bara bättre och bättre.

Nu har vi startat några 110 med oftast ett skit pet per gång. Till ute tävlingarna planerar jag att starta 120 om vi båda känner oss redo, annars avvaktar vi helt enkelt.
Nu vet jag precis hur hon fungerar och har inte mer problem än vad andra har och skulle bli helt förtvivlad om det händer henne något!<3





// Frida FritZzJävel Svensson ♥