Är så sjukt nöjd med Roxett ikväll. För det första tog jag av sporrarna, behöver inte dom för framåt bjudningen precis utan har dom mer för "det där lilla extra" men kände för att prova idag. Red även utan martingal, fråga mig inte varför eftersom jag trodde hon skulle vara cp.
Precis när jag hoppade upp var hon ganska spänd och reste sig lite men sen bestämde hon tydligen sig för att vara på min sida. Hon har nog aldrig gått så bra innan. En fin form både lite lägre och lite högre när jag bad om det, oftast ett lugnt och bra tempo även om hon fortfarande hade en väldig framåtbjudning väntade hon ändå kvar. Det går inte att förklara, men vilken känsla! Och inte gjorde det saken bättre att både Ninni & Carina berömde hennes gångarter, särskilt traven. Och att om jag brukar allvar med dressyren kommer hon garanterat gå dom klasserna jag är intresserad av (Några lokala för skojsskull) med bra resultat. Sen måste jag jobba lite mer med min sits också och att inte bli för stum i handen. Men vilket fall är det i sånna här lägen man blir påmind om varför man åker till stallet 7 dagar för att mocka skit, kämpa som en dåre med ridningen, frysa häcken av sig och allt annat, sånna här dagar är allt negativt med häst helt bortblåst! :)


Ångrar verkligen att jag inte bad mamma ta med kameran så ni får nöja er med en gammal halvtaskig bild ^^




// Frida FritZzJävel Svensson ♥